Ledarskap i skolan med fokus på helheten

Efter att ha arbetat i 17 år i skolans värld, både som lärare och skolledare, och 20 år som tränare inom idrotten på såväl de flesta nivåer har jag kommit till vissa insikter gällande ledarskap i skolan.

Under mina år som lärare och skolledare så har det i takt med erfarenhet och nyvunnen kunskap fått mig att fundera mer och mer kring vad vi som arbetar i skolan och som ska leda våra elever själva får för utbildning på studiedagar och uppstartsveckor. Vad är det egentligen vi anses behöva lära oss och hur upplever vi relevansen i vår fortbildning i förhållande till den verklighet vi upplever?

Någonstans har vi de senaste åren ofta kört vilse här och glömt vad vårt uppdrag i första hand kräver för att vi ska vara skickliga i vår yrkesutövning. Oavsett vilket ämne vi undervisar i krävs det som spelar avgörande roll för att lyckas som lärare, må väl på arbetet och som vi måste utöva varje dag och på varje lektion. Svaret är ledarskap i skolan med ett helhetsperspektiv utifrån de som ska följa oss, d.v.s. de vi är där för, eleverna i sina klasser och grupper. Det är när helheten fungerar vi också kan vara inkluderande utifrån individens perspektiv.

 

Istället har lösningen på problem i skolan de senaste åren ofta utgått från den enskilda individen. Exempelvis oordning och koncentrationsproblem ska primärt lösas med individuella anpassningar oavsett om det sker i kontexten av en klass på 27 elever. Det har inneburit att företag som exempelvis tillverkar avskärmningsverktyg och hörselkåpor säljer sina produkter till skyhöga priser till våra skolor samtidigt som det ofta kan vara besvärligt att få köpa en klassuppsättning litteratur av budgetskäl.

Jag menar förstås inte att anpassningar är något dåligt och att det inte kan hjälpa våra elever, tvärtom. Det är en förutsättning för vissa av våra elever för att lyckas i skolan och det är bra att vi utbildas i lågaffektivt bemötande och språkstörningar m.m. Det är kunskaper som självklart gör oss lärare mer kompetenta och får en bredare helhetsbild för de svårigheter vi och våra elever möter i skolan.

Problemet är att vi enligt mig ofta börjar i fel ände och inte startar med helheten. Det jag vänder mig emot är att vi som oftast fortbildas som om alla lärare undervisar en enskild elev med särskilda behov på samtliga lektioner vilket inte är fallet. Det är i själva verket få pedagoger som arbetar med så kallad “1 till 1 undervisning”. 

Vi möter dagligen stora klasser som ska navigeras för att undervisningen ska bli så kvalitativ och effektiv som möjligt och ändå har jag själv aldrig under 17 år i skolan fått kvalitativ ledarskapsutbildning av min arbetsgivare om hur man situationsanpassat leder grupper och hur de utvecklas. Förmodligen är jag inte ensam om detta. 

Därtill blir det allt viktigare för våra elever att lära sig ingå i och utveckla samarbete i grupper då arbetsmarknaden lägger allt mer tyngd vid detta. Att kunna arbeta och samarbeta i självständiga agila team finns som krav i var och varannan jobbannons numera. Då är det rimligt att skolan är kunnig inom området.

 

Skola är en individuell “idrott” där alla bedöms enskilt men där man är satt i ett system där individen tillhör olika grupper. Det gäller absolut våra elever men även förstås oss lärare. Eleven tillhör en klass samtidigt som läraren är medlem i ett arbetslag eller ämneslag. 

För att vi ska nå framgång både med våra elever men även med vårt arbete för en bättre skolverksamhet måste systemen, d.v.s. våra klasser och personalgrupper först fungera. Därefter kan vi arbeta med individen och göra de anpassningar och justeringar som krävs för att lyfta den enskilde till sina bästa prestationer. Det ena utesluter alltså inte det andra, men vi måste börja med helheten.

Min erfarenhet som fotbollstränare ger mig samma insikt. När vi först satt tydliga normer och gemensamma mentala bilder kring hur vi ska ha det när vi ses, hur vi arbetar ihop i vardagen i träning och match, vilka gemensamma mål vi har, vad som ska känneteckna oss som lag när vi spelar m.m kan vi börja arbeta med individernas roller och coacha dem i sin egen utveckling för ökad individuell prestation utefter deras unika förmågor. Det är inkludering på riktigt. Jag anser givetvis att vi bör arbeta på samma sätt i skolan. 


 

Med världsledande teorier om gruppers utveckling och det ledarskap som krävs har jag ambitionen att delvis återföra samtalet till det som för mig är kärnan i skolpersonalens yrkesutövning. Ledarskapet och det ansvar samt kompetens som krävs när vi leder elevgrupper som är 20-30 individer stora eller stundtals tyvärr ännu större. Det här gäller förstås även rektorer som leder personalen i olika grupperingar och då behöver kunskapen för att kunna formera och leda sin inre organisation på bästa möjliga sätt.

Därför blir det en självklarhet att vi som arbetar i skolan behöver spetsiga kunskaper inom grupp och teamutveckling. Inte bara för att leda våra klasser utan även för att vi själva ska bli bättre på att fungera tillsammans, samarbeta bra och skapa mer värde i våra egna möten och i utvecklingsarbetet gällande verksamheten.

I mina föreläsningar och utbildningar utgår jag från teorierna kring team och grupputveckling enligt Susan Wheelans forskning men med ett skolperspektiv. Wheelans teorier om gruppen som ett system används idag flitigt av de största inom näringsliv samt elitidrott i hela världen och har visat sig vara väldigt kraftfulla och framgångsrika att arbeta med. 

Det jag i takt med nyfikenhet och ökad kunskap i ämnet frågat mig är, varför pratar vi inte om det här i skolan? Varför är det som våra främsta samhällsaktörer såsom Volvo, IKEA, Spotify och elitidrotten ser som självklar kompetens hos chefer/teamledare/tränare inte något vi i skolan utbildas i då vi leder grupper hela dagarna och själva tillhör lärarteam? Jag ser ju själv vilken enorm positiv skillnad det gjort för egen del i lärargärningen och mötet med mina klasser. 

Glädjande nog sker idag ledande forskning inom fältet i Sverige vilket ger stor normdata för just svenska förhållanden. Exempelvis har studier gjorts på lärarlag på svenska skolor där man sett tydliga samband mellan personalgrupper som kommit långt i sin utveckling enligt Wheelans modell med hur väl lärarna mår på jobbet samtidigt som att elevernas resultat blivit bättre. (Jacobsson, Åkerlund, Graci, Cedstrand & Archer, 2016)

Ökad kunskap inom området kan alltså enligt forskningen bidra till ökad trivsel, högre välmående samt bättre prestationer för såväl elever som personal i skolan. Det tycker jag är argument för att det är väl värt mödan att förkovra sig i dessa teorier gällande ledarskap för gruppers utveckling och jag hoppas att jag får möjligheten att föreläsa på just din skola framöver!

Kontakta gärna mig för ett kostnadsfritt möte där jag berättar mer om hur jag kan hjälpa din skola med forskningsförankrad, och för läraryrket, relevant fortbildning.


Med vänliga hälsningar

Robert Grandén